Är privata moln en myt?

Allt sedan molnhajpen har mängder av försök gjorts att muta in definitionen av molnen. En definition som de allra flesta har enats kring är installationssätten: privata-, publika- och hybridmoln. Nyligen rapporterade Cloud Magazine om att de privata molnen måste ses som en myt (enligt Deloitte). Frågan är vad som är myt och vad som är feltänk? Jag gör en kortfattad tankeresa för att dela med mig av min syn.

Virtualisering och automatisering


De senaste åren har virtualiseringen skapat helt nya möjligheter för organisationer att optimera sin egen IT-försörjning. De som har tagit till sig konceptet fullt ut har skapat en virtualiseringsstrategi som går ut på att skapa enhetlighet över servrar, nätverk, lagring och arbetsplatser (så kallad fabric). I den processen har duktiga IT-proffs byggt upp en högre grad av automatisering av tjänster i form av självbetjäning, automatisk provisionering/avprovisionering och självläkning.

De som har kommit så här långt har antingen fått stämpeln att de erbjuder "utility computing" eller "private cloud computing" till sin verksamhet. Terminologimässigt ligger "utility" bäst till. Karaktäristiskt för molnen är upplevt oändlig kapacitet och flexibel skalbarhet upp eller ner. Det innebär att privata moln ska vara så pass dynamiska att sömlöst kunna följa verksamhetens behov och kostnaderna följer behoven (upp eller ner). Så är oftast inte fallet eftersom en verksamhet behöver dimensionera och köpa in systemresurser för behovstopparna. Om behoven avtar finns ändå kostnaderna kvar.

Oavsett om privata moln som sådana skulle vara en myt, så är en optimerad IT-försörjning värd betydligt mer än en felsägning.